Dagens nyhet är en debattartikel skriven av företrädare för Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) som grundar sig i en ny studie som IHE utfört relativt nyligen
Samhällskostnaderna för cancer som inte är kopplade till vård av patienterna är nästan lika stora som vårdkostnaderna – och även om utgifterna för cancerläkemedel blivit betydligt större de senaste decennierna har inte den totala kostnaden för cancervård ökat i samma takt. Det visar en ny studie som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, gjort inom ramen för ett forskningsprojekt finansierat av den europeiska läkemedels-industriorganiationenen Efpia.
Ofta lyfts de kraftigt ökande kostnaderna för cancerläkemedel fram. Nyligen rapporterade Läkemedels-marknaden exempelvis om att kostnaderna för cancerläkemedel i Skåne bara under 2019 ökat med 22 procent jämfört med året innan. Men Thomas Hofmarcher, som lett IHE:s studie, säger att det ger en skev bild att enbart studera läkemedelskostnaderna.
– Om man räknar ihop produktionsbortfallet till följd av sjukskrivningar och förtida död samt kostnaderna för informell vård är de nästan lika stora som för vården och läkemedel. Det perspektivet är viktigt att komma ihåg, säger Thomas Hofmarcher.
Ett av studiens resultat är att andelen av de totala sjukvårdsutgifterna som läggs på behandling av cancerpatienter, 6 procent i Europa och 4 procent i Sverige, inte har ökat nämnvärt sedan 1995.
– Det är anmärkningsvärt eftersom vi vet att kostnaden för läkemedel ökar, säger Thomas Hofmarcher.
En anledning är att de nya läkemedlen delvis har gjort det enklare att behandla patienterna inom öppenvården, vilket minskat behovet av kostnadsdrivande sjukhusinläggningar, säger Thomas Hofmarcher.
– De nya läkemedel har färre eller annorlunda biverkningar vilket gör att patienterna inte behöver befinna sig på sjukhus i lika hög utsträckning, säger han.
Men det är osäkert om den typen av besparingar kommer att vara möjliga även framöver.
– En av författarna till vår rapport, Nils Wilking, som tidigare varit chefsonkolog för Skånes universitetssjukhus gör bedömningen att vi i Sverige har nått en punkt där det är svårt att spara in ytterligare på vårdplatser som vi gjort de senaste 20 åren. De vårdplatser som finns behövs.
För att det ska gå att fortsätta satsa på nya cancerläkemedel kommer andelen av sjukvårdsutgifterna som läggs på cancervården att behöva öka.
– Vi pratar i dag om en utgiftsandel på 4 procent, och det är långt ifrån vad snittet i Europa lägger. Det är inte så att vi överspenderar i Sverige i dag. I slutändan är det en politisk prioriteringsfråga, säger Thomas Hofmarcher.
I Sverige är kostnaden för cancervården 187 euro per invånare, det är något under genomsnittet i Europa, en lista som toppas av Schweiz som lägger över 500 euro per invånare. Förutom Finland spenderar alla andra nordiska länder mer på cancervården än Sverige.
– Vi vet inte riktigt varför det har blivit så. Det vi kan se är att det inte hänger ihop med hur många cancerpatienter som finns i ett land, vilket man skulle kunna tänka sig, säger Thomas Hofmarcher.
Flera av de läkemedel som dominerar marknaden i dag lanserades kring millennieskiftet, och deras patentskydd börjar lida mot sitt slut. Thomas Hofmarcher ser därför en möjlighet för att biosimilarer och generika skulle kunna pressa ned kostnaderna inom vården.
– De besparingarna skulle kunna användas för att lösa finansieringsfrågan för nya effektiva cancerläkemedel. Utvecklingen av nya läkemedel visar inte några tecken på att sakta ned, säger han.
Även om det kommer att ge positiva effekter för vården i Sverige är det främst i fattigare länder som lägre kostnader kan göra stor skillnad.
– I Östeuropa kämpar många länder med att kunna betala för patentskyddade läkemedel. Biosimilarer och generika till de mest effektiva läkemedlen kan vara ett sätt för dem att tillhandahålla en, i alla fall hyfsat, god vård till sina patienter, säger Thomas Hofmarcher.
Nils Wilking
Thomas Hofmarcher
Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi