Ordet "cancer" är fortfarande otroligt laddat även om prognosen för många av de diagnoser Blodcancerförbundet representerar har förbättrats avsevärt det senaste decenniet. Det är viktigt att bära i åtanke att alla reagerar olika på ett cancerbesked. Det är precis lika normalt att få en kraftig reaktion som att knappt reagera alls. Man brukar dock tala om fyra olika faser av en kris som många drabbade av allvarlig sjukdom känner igen sig i. Dessa fyra stadier är;
Faserna ovan beskrivs ofta som om de följer efter varandra i en bestämd ordning, men i verkliga livet svänger man ofta fram och tillbaka mellan de olika stadierna. Den ena tar inte automatiskt vid när den föregående är över utan förändringen sker gradvis. Faserna går alltså in i varandra och det är inte ovanligt att man exempelvis hamnar i chock fastän man har börjat bearbeta beskedet.
Trots att olika personer reagerar på olika sätt, och trots att olika blodcancerbesked skiljer sig åt, så är det överlag bättre att prata om beskedet än att tiga ihjäl det. Ofta vill man skydda sina närstående genom att inte berätta för dem, men psykologen Maria Hellbom brukar uppmuntra dig som drabbad att vara öppen även gentemot dina närmaste. Samma sak gäller för vuxna där det också är vanligt att beskedet skapar en stor ovisshet med många frågor utan omedelbara svar.
För att dämpa oro och ångest lockas många nydiagnostiserade av att leta efter information på Internet, vilket kan ha sina nackdelar. Informationen kan vara direkt felaktig alternativt gammal, och det bästa råd vi kan ge är att hålla sig till tillförlitliga källor som 1177 Vårdguiden med cancerexperter som har skrivit informationen. Andra generella tips kring att hantera ett besked om blodcancer/annan allvarlig blodsjukdom som kan hjälpa är de följande;
Som närstående får du gärna höra av dig kontinuerligt till den drabbade. Det viktiga är inte vad du säger utan att du finns närvarande, visar att du bryr dig samt tar dig tiden att lyssna. Undvik gärna klichéer som "det ordnar sig" eller "det blir säkert bra", och vill inte den drabbade prata med dig så är det helt OK att skicka en hälsning via en annan närstående. Det kan också vara svårt för den som är sjuk att ta initiativ själv på grund av olika faktorer som trötthet och illamående, vilket inte betyder att de inte uppskattar när någon utomstående tar kontakt.
Blodcancerförbundet har dessutom en stödpersonsverksamhet till för nydiagnostiserade, dig som fått återfall i sjukdom samt närstående. Våra stödpersoner består av människor från ett brett åldersspann med egen erfarenhet av blodcancer/allvarlig blodsjukdom. De har dessutom alla genomgått en stödpersonsutbildning, kan ge värdefulla tips/råd om vart man kan vända sig med olika frågor och har tystnadsplikt. Denna stödpersonsverksamhet ska dock ses som ett komplement till sjukvården.