Den stress och oro som en blodcancerdiagnos medför i kombination med behandling (med cytostatika, strålning och/eller läkemedel) kan leda till att sexlusten försvinner alternativt avtar under perioder. Detta är ingenting ovanligt och kan förvärras av att samlag gör ont eller känns obekvämt. Dessutom känner sig en del patienter stressade av att komma igång med sitt sexliv igen då de läkare som tar upp detta med sex och samlevnad tillsammans med dig som patient klargör att det har en positiv påverkan på ens rehabilitering.
För att väcka lusten igen kan beröring, fantasi och lyhördhet vara behjälpligt. Det är framförallt viktigt att försöka ha en öppen och ärlig dialog med sin partner. Den som genomgår en blodcancerbehandling känner ofta ett större behov av ömhet och kroppskontakt än tidigare. Att bli bekräftad och fortfarande känna sig älskad blir för många viktigare än någonsin. Våga tala med din partner om detta och dina funderingar kring sex. Prova er fram, ta det helt i din egen takt och ha inte för höga förväntningar på de första försöken.
Det är dessutom vanligt att många patienter inte längre känner sig attraktiva inför sin partner på grund av kroppsförändringar som viktuppgång, trötthet och håravfall. Detta kan i sin tur skapa onödiga klyftor i ett förhållande och motverkas bäst genom att prata med varandra. Även ökad förståelse från båda parter är viktigt för ett hälsosamt sexuellt samliv, som handlar om mycket mer än att kunna genomföra ett samlag. Framförallt äldre kan behöva anpassa sig till ett annat sexliv på grund av både psykiska och fysiska begränsningar.
1. Strålning kan smitta ens partner vid intimitet
Strålning kan inte överföras till din partner! Efter strålbehandling är strålarna inte kvar i kroppen och kan alltså inte överföras till en annan person.
2. Blodcancer kan smitta vid samlag
Ännu en myt som inte stämmer eftersom en cancercell inte kan överleva i en annan människas kropp. Det finns alltså ingen risk för smitta vid samlag.
Sterilitet är en vanlig biverkning vid behandling med cellgifter. I vissa fall leder denna behandling till permanent infertilitet medan det för andra inte är ovanligt att det tar upp till två år innan fertiliteten är tillbaka på samma nivå som tidigare. Risken att drabbas är särskilt hög efter en stamcellstransplantation. Inför en cellgiftsbehandling ska din läkare ta upp möjigheten att frysförvara ägg eller spermier, och i efterhand går det att kontrollera hur stor chansen är att få barn i framtiden. För män görs detta genom att kontrollera spermakvaliteten med hjälp av ett ejakulat medan det för kvinnor räcker med ett blodprov.
Andra potentiella biverkningar vid cellgiftsbehandling för kvinnor är sköra/torra slemhinnor i underlivet samt svampinfektioner. Det är som sagt även vanligt med minskad sexualdrift som i de flesta fall dock kommer tillbaka med god hjälp av en öppen dialog, förståelse och mycket ömhet (många kramar uppmuntras!). Vidare kan faktorer som håravfall och ofrivillig viktuppgång leda till att självbilden påverkas negativt med följd av att intimitet kommer i skymundan. Det finns därtill risk för blödningar och infektioner i den neutropena fasen då blodvärdena är som lägst.
Många biverkningar efter strålbehandling är liknande som för cellgifter och brukar kulminera dryga veckan efter avslutad behandling. Tidiga biverkningar kan dock förekomma redan två till tre veckor efter det att behandling påbörjats. Hudreaktioner som klåda och rodnad är exempel på dessa medan minskad salivproduktion (som skyddar mot infektioner) samt påverkan på slemhinnor (för kvinnor) kommer något senare. Vidare är risken för hormonella rubbningar och sterilitet är väldigt hög vid helkroppsbestrålning varpå kvinnor då hamnar i klimakteriet.
GvHD drabbar den som har genomgått en allogen stamcellstransplantation och innebär att donatorns immunceller angriper mottagarens vävnader. Genital GvHD drabbar främst kvinnor och orsakar förträngningar samt inflammationer i underlivet. Sammanväxningar förekommer och vanliga symtom är förträngning av slida och tunn/smärtkänslig slemhinna i underlivet. Män kan dock också drabbas av genital GvHD vilket uppvisas genom problem med att dra tillbaka förhuden.
Det går att behandla genital GvHD men detta måste först diskuteras med ens läkare då det beror på det enskilda fallet. För vissa kvinnliga blodcancerpatienter kan lokal behandling med immunsuppresiva läkemedel emellertid hjälpa. Om risk för ärrbildning/sammanväxning finns rekommenderas användandes av glidmedel i kombination med en dilator några gånger i veckan. Vid genitala besvär ska man dock aldrig vara blyg att ta upp detta med sin läkare som kan remittera en vidare till en androlog, gynekolog eller urolog.
Var inte blyg och ta för all del upp även frågor om sexualitet med din läkare
Sammanfattningsvis uppmanar vi våra medlemmar att ta upp frågor om sexualitet med din läkare och/eller kontaktsjuksköterska, gärna tillsammans med en eventuell partner. Tyvärr är sjukvården överlag dålig på att ta upp sexualitet med blodcancerberörda fastän det är en av grundpelarna i ens personlighet. Din läkare kan som tidigare nämnts alltid remittera dig till annan vårdgivare som gynekolog (för kvinnor) eller androlog/urolog (för män) alternativt till en sexualterapeut.