Mattis dagbok (efter SCT)

 

MATTI ANDERSSON

 


DAG 1

07.10
Vaknar ganska pigg och utsövd. Nitton mejl att läsa och svara på. Härligt!

08.47
Frukosten klar och dags för munrengöring med solrosolja. Förhindrar infektioner i mun och svalg vilket tydligen är vanligt.

09.00
Transplantationen som inleddes igår fortsätter idag. Jag ska alltså få mera blod av syster Elina, då man igår inte fick tillräckligt mycket. Så i eftermiddag kommer dos nr 2.

11.35
Ute för första gången på en vecka. Härligt snöblask i ansiktet.

12.15
Kålpudding. Kanongott. Klaga inte på sjukhusmaten. Hylla den!

17.15
Ny påse med blod från Elina. Rinner på i maklig takt. Samtidigt: Falukorv med rotmos. Gott! Ikväll dusch och sedan Godnatt.

Musik
Musik av Lars Hollmer blir det idag. Det blir hans ”Cirkus 1” och ”Cirkus 2”. När Lasse presenterade dessa låtar på konsert så berättade han om cirkusdirektören med den stora mustaschen. Direktören kikade lite pillemariskt fram bakom cirkustältduken. Så startade Cirkus 1.

Nisse Sparf och jag gjorde skivan ”Utflykt med damcykel” till minne av Lars Hollmer (1948-2008) med vilken vi hade releasekonsert sö 14 Jan 2018. Helkul! Massor av nyfikna människor. Det blev lyckat på många sätt.

Just den här versionen är inspelad i Gammelstugan i Backa utanför Rättvik sommaren 2016. Alexander Sparf och Gustav Andersson filmade och mixade.Cirkus 1 och Cirkus 2. 


 DAG 2

06.05
Vaknade helt uppfylld av en jobbig dröm. Jag skulle packa bilen med grejer. Grejer som låg utspridda över stan. På flera olika ställen. Stöldbegärliga. Ingen hjälpte till. De jag kände gick bara omkring och slöpratade med varandra. Jag var superstressad över att någon skulle sno mina saker. Jag körde och packade, körde och packade. Någon drömtydare där ute?

09.30
Clara och Maggie har kontor här. Clara gör matteläxan, Maggie jobbar med Nationella prov och jag fixar. På 16 kvadratmeter.

Dragan
Förra veckan: Vi, Dragan och jag, tar oss ut ur rummet och smyger längs korridoren. Fram till hissarna och så är vi ute. Snöigt och dant, men vi har bestämt oss. Vi ska till Fågelsången, ett konditori med anor som ligger vid Svandammen. Vi går in och tittar på tårtor, wienerbröd, småkakor, smörgåsar och en hel massa godis. Jag tar en räkmacka och te. Dragan står bredvid mig, alldeles intill.

Han har ett väldigt långt pekfinger, så när han tror att jag inte ser så för han helt försiktigt fingret genom majonnäsen och stoppar fingret i munnen. Jag vet att han brukar göra så här, men låtsas inte om att jag ser. Han äter ju som sagt aldrig, men gör ibland undantag. För majonnäs. Efteråt tar vi oss tillbaka till hissen, genom korridoren och så är vi på rummet igen. Ingen har märkt något. 

 

 

12.05
Ut och gå i Stadsparken. Jag är skyddsisolerad vilket bl.a. betyder att jag får gå direkt ut utan att prata med andra patienter. Att vara ute hyllas. Supergod Bondomelett. En hälsning till kocken.

12.34
Gustav hälsar på. Kommer från ett jobb på Universitetet. Filmar föreläsningar och ceremonier i olika sammanhang.

15.30
Ont i ryggen av sängen. 

18.55
Undersjuksköterska Annika kommer med en ny madrass till sängen. En mjukare. Hoppas den ska råda bot på ryggvärken. Snabba initiativ här. Imponerad över de resurser som finns.
Godnatt! 

Musik
Och nu kommer en riktig rocklåt. Inspelad i Sparfgården i Backa utanför Rättvik. Igelkotten Piggeline


 DAG 3 

05.10
Lyssnade på Beethoven, 3e och 7e symfonin.

08.15
Frukostbricka och morgonmediciner

09.15
Trött och frusen. Undrar om det är något på gång. Fantastiska Maggie är här igen och jobbar.

12.00
Helt slut. Orkar ingenting. Krafterna finns bara inte. Fryser, darrar. Varför utsätter jag mig för detta?

19.59
Johan var här på eftermiddagen. Härligt. Vi pratade, gick en kort sväng ute, pratade, fixade med mina låtar, pratade. Hade också en möte med min kurator Andreas. Mycket bra. Fryser nu. Huttrar, känner mig beige. Usch! Kvällsmediciner, spruta i magen och sedan Godnatt.

PS: Dragan verkar ha något på gång. Han tisslar och tasslar i sitt hörn. Får se i morgon om jag lyckas luska ut vad han har i görningen. DS. 

Musik
Dagens musik är för mig en högtidsstund. Det var öppningslåten på stödkonserten på Katalin i april 2016. Vilket gäng! Matti Ason Band med gästerna Johan Lund-Andersson och Nils-Erik Sparf. Tyvärr utan Erik Tengholm dock. Libertango, MAB


 DAG 4

06.15
Godmorgon. Drömde att min hund dog...
 
09.15
Maggie strålar in genom dörren. En ny dag. Hon översätter. Jag skriver dagbok och annat. Ska också göra den första löneutbetalningen till Maggie från vårt nybildade aktiebolag. Källskatt och arbetsgivaravgifter. 
 
Igår hjälpte min äldsta son Johan mig att lägga på reverb (efterklang) på några slaskinspelningar jag gjord inför mitt nästa album ”Aldrig ensam”. Vilken skillnad det blir. Man kunde i hans program på datorn välja olika typer av reverb. Till koralen ”Härlig är jorden” valde vi San Fransisco Hall med en efterklang på 3.4 sekunder. 
 
Dragan har träffat Dragina. Kunde inte bli bättre. Dragan sken upp direkt och började genast stryka på sin vita skjorta, speciellt kragen. Han trivs och är så stolt när han har på sig sin nystrukna skjorta. De håller på och försöker hitta en tid och en plats att träffas på. Det hela måste ha hänt när jag var ute igår. Johan och jag tog en kort promenad. Borta endast en kvart. Då hann Dragan slå till.
 
Musik
Den här låten (The nearness of you) spelade Maggie och jag in inför svärfar Claes 70-årsdag 1996. Vi spelade in i Domarringens musiksal och svåger Jonte var tekniker. Låten hade vi haft med oss sedan vi träffades på Visingsö sommaren 1989. Bilderna tog Maggie under sina vandringar i Hågadalen under en längre sjukdomsperiod 2013. 
 

DAG 5

04.30
Vaknar i princip varannan timme. Maggie sover här en natt. Kroppens funktioner somnar in. Försökte gå ut en sväng igår igen. Ut till cykelstället utanför sjukhuset och in igen. Helt slut. Kondisen nere på minus. 

08.30
Frukost med mediciner, ägg, gröt, mackor, te...Måste ut och gå, trots att det blir kortare än kort. Tillräcklig ansträngning att klä på sig.

16.00
Bandyfinalen mellan Edsbyn och Sandviken. Kan se den från mitt fönster.

20.11
Vill bara in under täcket för att bli varm och somna bort.

Musik
Jag håller på med ett nytt album, ”Aldrig ensam”. I arbetet med det så har jag gjort lite slaskinspelningar. Här kommer en slaskinspelning av Utskärgård. Den är inspelad i min egen källare. Det ger en antydan om hur Matti låter ensam med sitt dragspel (fast han ju inte är ensam...).

Bobbie Ericson har komponerat Utskärgård, men till yrket var han PR-chef på Sveakoncernen som sysslade med båtar. Kanske därav titeln. Jag tycker man kan ana kobbar och skär. Utanför Blidö kanske? Eller utanför Rörvik? Eller Örskär? På 60-talet skrev han också ett antal låtar för melodifestivalen, bl.a. ”April, april”.

Första gången jag hörde Utskärgård var när Johan, min äldste son, spelade den på klarinett med Arméns Musikkår. 


DAG 6

03.30
Kollar på Magnus Uggla på SVT Play. ”Hallå! Magnus Uggla Show”. Mycket bra! Han sjunger bra och är rolig, bra band, bra låtar och en intressant livsberättelse där både Madeleine Uggla och Ulla Moberg dyker upp. Det var de som startade SMI, Stockholms Musikpedagogiska Institut, i början på 60-talet. Jag var elev vid den skolan mellan 1977 och 1982 och jobbade där från 1981 till 1995. 

07.35
Usch! Mår illa. 

13.29
Hela förmiddagen går åt till att överleva illamåendet. Efter flera olika illamåendeläkemedel lyckades jag ändå få i mig lunchen. Lyssnar nu på Eric Schüldts radioprogram Text och musik. Handlar bl.a. om havet.

18.17
Kan inte äta annat än hårt bröd, Husman. Alla kraft går åt till att må illa. Timme efter timme. Suck! Kollar på Magnus Uggla igen med Maggie. Kul! 

Musik
Matti Andersson och Nils-Erik Sparf minns Lars Hollmer på albumet ”Utflykt med damcykel”. Michel Portal är en fransk kompositör Lasse samarbetade med vid ett antal tillfällen. Denna etyd (övningsstycke) tillägnas honom. Prova gärna denna länk för ”Portaletyd” i Spotify. 


 DAG 7

03.33
Vaknar flera gånger varje natt. Mår konstigt. Känner inte igen kroppen. Allt verkar upp och ner. Känns bara usch. En blandning av usch, illamående, konstigt, främlingsskap...

07.15
Godmorgon!

20.56
Mått illa hela dagen. Orkar inte skriva. Godnatt. Njut av Maggie igen.

Musik
Heavy Cloud No Rain
Sumner’s Tales (live på Hijazz i Uppsala): Maggie, sång, Thomas Arnesen, gitarr, Matti, bas, Lelle Törnqvist, slagverk


DAG 8

07.00 
Sovit hyfsat. Vaknat några gånger. Nu skulle jag vilja ut och förändra världen. Lyssnar på ”Across the Universe”. Sen ska jag jag lyssna på RAM, Paul McCartney. Väcker ungdomsminnen.
 
Fick igår en förfrågan om Nisse Sparf och jag kan vara med med vårt Lars Hollmer-program på Progressiv folk & rock festival 25 augusti på Parksnäckan. Låter superspännande. Sånt kan få en gammal cancerpatient ”to fly”.
 
Förmiddagarna är generellt sett bättre. Ska nog försöka komma ut några sekunder idag. När Maggie drar upp persiennerna så är det soligt. Inte dumt. Lättare att trycka i sig de äckliga Sandimmuntabletterna då. Leve livet! 
 
08.51
Härlig frukost: havregrynsgröt med äppelmos och mjölk, ett kokt ägg, en mörkmjuk smörgås med leverpastej och gurka samt te. 
 
09.05
Första satsen i Beethovens Eroicasymfoni i Eb-dur som han fullbordade 1803. Helt underbar med sin exposition, genomföring och återtagning. Idag med Nikolaus Harnoncourt som dirigent. Cirka 45 sekunder in (beroende på tempo) kommer ”Annikas vals”. Vi lyssnade på den här symfonin i ettan på gymnasiet (1971-1972).
 
Läraren Gustav Mankell ritade en grafisk skiss över musiken på tavlan. ”Vad händer här”, frågade han efter 45 sek. ”Det låter lite som vals” svarade Annika Pejler. Sedan dess är det stället ”Annikas vals” för mig. Melodin vandrar mellan oboen, klarinetten, flöjten och fiolerna. 
 
12.15
Usch. Mår illa igen. Trist-trist-trist! Hemskt du sa, hemskt det va, bulleribulleribock.
 
15.32
Haft besök av min fina Johan. Pratade om allt möjligt. Kändes mycket bra. Nu har Johan åkt och Maggie är på jobbet. Då satsar jag på att sova. Goddag!
 
20.24
Fina Gustav här nu. Snart dags för Godnatt!
 
Musik
Dagens musik är Simfågeldans av Lars Hollmer. Matti Ason Band spelar. Ljuvligt minne. Tänk att vi gjorde det. Höll konsert på Katalin med 330 personer i publiken. Och vilken konsert det blev. Jag är så stolt över att jag fick vara med. 

DAG 9

05.39
Godmorgon. Sovit ganska bra. Vaknat tre gånger.
17 dagboksmejl att svara på. Härligt! 
 
18.48
Kort dagbok. Blev nog en ganska bra dag. Flera anti-illamåendetabletter. Mindre illamående.
 
Musik
Bråkig musik. Musik som inte gör allt för att gillas. Urhäftig musik. Eller som någon sa: "fruktansvärt hemsk musik". Eller tuff? Döm själva. Det är Lars Hollmer som komponerat. Eventuellt spelar vi den här Angosturan på Den progressiva folk & rockfestivalen den 25 augusti. Den hålls på Parksnäckan i Uppsala. Angostura är någon slags sprit. Parallell Angostura (i Spotify)

DAG 10

07.35
Godmorgon. Det blev en bra natt. Vaknade några gånger, men sov säkert 6-7 timmar. Lyx!
 
12.05
Lunch: Bondomelett. Gott!
Vilodag för inträdesproven på Skrapan. Prov i går och i morgon. Jag deltar på distans. Från sjukhussängen. Spännande!
 
14.02
Maggie och jag gick ut en sväng. Vi köpte Daim. En hel Daim och te. 
 
 
 
Dragan och jag spelar schack
Dragan kör med egna regler. För det första så ställer han upp med 16 pjäser på sin sida, alla föreställande en minidragan med slang, pump och allt. För det andra så får hans pjäser gå som vilken som helst. Alltså: för alla hans 16 pjäser får han i varje drag själv välja om den ska gå som en bonde, torn, springare (häst), löpare osv...
 
Det är så man gör hävdar han. Jag å min sida har endast vanliga träpjäser som följer gängse regler. Han vinner hela tiden. Han slår ut mina pjäser på löpande band och efter sexton drag har han vunnit. Står där och ser lite äckligt överlägsen ut. Känns lite deppigt och svårt. Har börjat förstå att det nog rymmer en del symbolik i detta drama. Vem är han egentligen min Dragan?
 
Musik
I februari 2017 firades Skrapans Musikklassers 15 års-jubileum. Alla gamla elever var inbjudna. Jag tror det blev tretton av femton klasser som fanns representerade på något sätt. Vissa årskurser blandade sig med varandra, men alla som kom hade förberett något att sjunga och/eller spela. Det blev en magisk kväll.
 
Det band som var yngst (fyllt med 16-åringar) inledde och sedan ökade åldern med ett år för varje låtbyte. Konserten avslutades alltså med de äldsta eleverna, de som var först 2002, 31-åringarna. Helt fantastiskt att få uppleva vad och hur alla, på egen hand, förberett varsitt inslag.
 
Innan jag började på Skrapan 2000 så hade jag pendlat till Stockholm sedan 1977, 23 år. Jag jobbade med lärarutbildning på SMI, Stockholms Musikpedagogiska Institut från 1981 och KMH, Kungliga Musikhögskolan från 1994. Det blev en befriande skillnad att sluta pendla. T.ex. två timmar extra övningstid varje dag. Bara en sån sak.
 
Här får ni höra mina, Johanna Blanks (sångpedagog) och Magnus Ottners (gitarr- och ensemblepedagog) elever från 15-årsjubiléet. Magnus kom till Skrapan 2004 och gjorde då sin praktik. Året därpå så var vi kollegor. Johanna Blank började 2013. I den här trailern följer vi inte samma låtordning som på konserten.
 
Gustav, min näst äldste, hade engagerat fyra kompisar för detta projekt och filmade med steadicam hela kvällen. De övriga i teamet jobbade dels med kameror, dels livemixning i en lokal på vinden. Action värre! Observera t.ex. Gustavs första åkning på sex sekunder framme vid scenkanten. Tjusigt Gustav.

DAG 11

03.28
Vaknar och svarar på mejl. Somnar om. 

07.00
Vaknar och stirrar i taket. Mår inte illa, har inte ont. Bra.
Låga blodvärden. HB under 100. Ska få blodtransfusion under dagen. 

12.10
Dusch, omläggning av CVK (infarten), pumpa in mera Pimperan mot illamående, blodtransfusion samt lunch.

Idag vänder det! Jag känner det på mig. Tillvaron ljusnade plötligt på ett märkligt sätt. Det är kanske allas gemensamma positiva tanke. Kan försätta berg.

 

 

Musik
Idag blir det musik för accordeon och orgel. I febr/mars 2009 invigdes den majestätiska italienska Ruffattiorgeln i Uppsala Domkyrka. Den invigdes under flera veckor med konserter där jag hade förmånen att medverka vid en konsert. Ett riktigt orgelmästerverk enl kännarna. Det var naturligtvis en stor är för mig att få spela med den. Frågan var bara med vem på orgel? Jag hade några år tidigare hört det aktuella verket, Galla-Rinis stora Gm-konsert på skiva med Håkan Dahlén på orgel.

Jag tog helt enkelt och ringde honom. Det visade sig att Håkan var gammal kurskamrat med Milke Falck som är domkyrkoorganist. Milke lämnade med varm hand över orgelstämman till Håkan Dahlén som nappade. Vi hade ju aldrig träffats. Håkan bodde i Kramfors. Jag tog tåget till Sundsvall, Håkan tog sin BMW till samma Sundsvall där han hämtade mig vid tåget. Sen for vi vidare till en kyrka på en höjd som Håkan reserverat för oss den dagen, och sedan var den dagen räddad.

Vi övade hela dagen. Fantastiskt. Vilket möte det blev. Vi la in några flera träffar och sedan kl 15 lördagen den 7 mars var det dags. Massor av publik. Oerhört spännande. Hela verket består av tre satser och totalt tar de ca 28 min att spela. Jag hade bestämt mig för att spela hela utantill, vilket tillför några dimensioner.

Här följer ett antal spridda skurar från den konserten. Vi tonar in en bit in i första satsen. Sen går vi bort och kommer igen i slutet av första satsen. Vi hoppar över andra satsen och avslutar med den tredje. Ca 11.30 in i klippet kommer så en Menuett av Händel, och det hela avslutades (från 13.00) med Gunnar de Frumeries Pastoralsvit som i original spelas på flöjt och orkester.

Allt var svårt i den efterklangen. Orgeln med Håkan stod ju nära mig, men hans ljud kommer uppifrån läktaren många meter bort. Vi skulle behöva en revansch för detta.

Min kompis Roland Ericson filmade med den äran. Tack Roland. Med Håkan Dahlén i Domkyrkan


 DAG 12

03.36
Vaknade och svarade på mejl. 
 
07.00
Frukost
 
11.00
Min donator tillika syster Elina på besök. Mycket trevligt. Vi gick ner till Parksnäckan. 
 
16.45
Duschade, börjar tappa allt hår. 
 
Musik
Återigen ett spår från en oförglömlig kväll. Lars Holmers Boeves psalm med Matti Ason Band. ”Varför heter låten Boeves psalm” frågade jag Lasse. Lasse hade en morbror som hette morbror Evert. På barnspråk blev det Boeve. 
 
Lasse var oerhört glad över den uppskattning den låten förde med sig. Men han önskade också att någon annan låt skulle bli lika omtyckte. Simfågeldans är ju lite i samma stil. Liknande intro med liknande melodi, trots att den är lite mera utbroderad i Simfågeldans. 
 
Vi spelar båda låtarna i G-dur, MEN, det gjorde inte Lasse. Han spelade Boeve i F#-dur. På dragspelet innebär det att vänsterhanden hamnar väldigt långt ner alternativt väldigt långt upp. G-dur ligger bekvämt i mitten. 
 
Nu bli det en dragspelskurs. Ni vet väl hur dragspelsbasarna funkar? Jaså inte. Så här är det, helt kort. Om man tänker sig alla tonerna på ett piano (det finns bara tolv olika) ordnade enligt kvintcirkeln (fem halva steg upp mellan varje ton=sju halva steg ner) så får man, om man börjar på C:
 
C F Bb Eb Ab Db Gb ...
eller 
C G D A E B F# ...
 
Om man sätter ihop det hela så får man 
... F# B E A D G C F Bb Eb Ab Db Gb ...
Om man sedan vrider alltihop 45° så får man:
...
A# F#
D# B
G# E
C# A
F# D
B G
E C DUR MOLL DUR7 DIM
A F
D Bb 
G Eb
C Ab
F Db
Bb Gb
...
Ett vanligt dragspel har 120 basar: två kolumner med grundbasar (de två innersta från vänster hand sett) och fyra kolumner med ackord (dur, moll, dur7 och dim). Det blir 2+4=6 kolumner. Om man har 20 rader (de som går snett) blir det tillsammans 20x6=120 basar. 
 
Sen är det bara att skaffa ett dragspel och köra! C hittar du någonstans i mitten. Den är försedd med en grop. En av alla fiffiga konsekvenser av att ordna basarna efter kvintcirkeln är att man får nära till de ackord som är vanliga i en viss tonart. Ta ”Små grodorna”: Två ackord: i C-dur C och G, i Eb-dur Eb och Bb och i A-dur A och E. Fiffigt va!
 
En annan låt:”Jungfrun hon går i ringen” kan spelas med enbart tre olika ackord nämligen, i C-dur: CFGC, D-dur: DGAD och i Bb-dur: BbEbFBb.
Eller om man vill i C-dur: CFG7C, D-dur: DGA7D och i Bb-dur: BbEbF7Bb. Då får man börja blanda in lite flera knappar. Men ändå! 

 DAG 13

04.08
Kvintcirkeln! Den borde finnas i var mans kök. Jag har sett en klocka vars urtavla var organiserad enligt kvintcirkeln. Klockan C var högst upp, och klockan F# var längst ner. Alltså lunch kl C och middag kl F#. Grunna på detta! Godnatt! 
 
04.22
PS: En jobbig konsekvens av att ordna basarna efter kvintcirkeln är om man vill spela kromatiskt i basen. Testa: C C#/Db D D#/Eb E F F#/Gb G G#/Ab A A#/Bb B. Då kan det vara smartare att koppla in melodibasen. Men tar vi en annan gång. Ännu en gång - godnatt! 
 
Boeves psalm av Lars Hollmer med Matti Ason Band. 
 
15.37
Johan är här. Vi gick just ner till Hamnspången, den nya bro som förbinder Stadsparken med Kungsängen. Handen på hjärtat: hur många av er Uppsalabor kan namnen på de totalt 21 broar som finns mellan Flottsundsbron i söder och bron vid Tunabergskolonin i norr. Det lärde jag mig i mellanstadiets kurs i ”hemmageografi”. Gatunamn, broar, kända byggnader o.s.v. Det har kommit till några nya sen dess. 
 
Jag känner mig hoppfull och spirituell. Lust till storverk. Varför inte ett nytt album? ”Aldrig ensam”. När jag kommer ut härifrån får jag hem ett nyservat och helstämt accordeon (arbetskostnad 11000kr), jag ska få låna bra Sennheisermikar av Martin S. och låtlistan är nästan färdig. Första låten blir ”Äidin pieni armahainen”. Det är en vaggvisa min mamma sjöng för Elina och mig när vi var små. Mycket går i stillhetens tecken. 
 
Musik
Ikväll blir det en koral. En koral jag spelade på båda mina föräldrars begravning 2013 i Gamla Uppsala kyrka. Mamma Viola dog i januari 2013 och pappa Kalle i november samma år. Lite märkligt faktiskt. De hade varit skiljda i ca 37 år. Sedan dör de var och en på sitt håll inom nio månader. Lite mystiskt är det väl ändå. 
 
Mamma föddes i Rovaniemi i norra Finland 1930. Upplevde Andra världskriget med bl.a. Lapplandskriget hösten 1944-våren 1945. I finnarnas deal med Ryssland ingick det att finnarna skulle köra ut tyskarna ur norra Finland. Mamma var 15 år. Hon hade gått några få år i skolan och pga kriget var det inte hela dagar. Man gick några timmar då och några då. Dessutom hade hon ådragit sig en hörselskada i samband med någon infektion.
 
Mamma ville studera till kokerska i Helsingfors, men det var inte att tänka på för mormor Maria. Hon säsongsarbetade på Pallastunturi, ett fjäll i norra Finland och några år senare kom hon till Helsingfors där hon gick två år på ”mathögskolan” med inriktning på kallskänka. Efter det skulle hon till England. 
 
Hon tog först båten till Sverige och mellanlandade i Vattholma där hon fick jobb på Salsta slott under en tid (gissningsvis 1952). En lördagkväll var hon på dans i Vattholma och där fanns min pappa. De blev visst snabbt ett par, gifte sig i april 1954 i Östervåla kyrka och jag föddes 28 mars 1955. 
 
Pappa (1931) å sin sida hade, apropå ingenting, utan körkort, kört bil sedan 13-årsåldern. Han var född i Tängesbo utanför Östervåla. I skogarna utanför Östervåla kunde det nog gå vilt till. Pappa har berättat att han körde bil olagligt i flera år hemma i Östervåla. När han fyllt 18 var det dags för uppkörning och att hämta körkortet på slottet.
 
Uppkörningen gick bra och när det var dags att hämta körkortet hos Landshövdingen så tog han helt enkelt bilen från Östervåla, körde upp till Uppsalaslott och parkerade där. Sen vara det bara att hämta ut kortet och köra hem igen. Igen sa nåt. Pappa jobbade som möbeltapetserare på Storvreta möbler. Därifrån var det inte långt till dansbanan i Vattholma.
 
Härlig är jorden, inspelad med samma efterklang som i San Fransisco Hall. Där har man en efterklang på 3.4 sekunder. Och så var det förresten våffeldag idag på sjukhuset! 
 

DAG 14

05.25
Svarar på mejl. 

Rödflammig i ansiktet. Vet inte riktigt vad det innebär. Vad händer härnäst? Smörjer med hydrokortison. Tappar håret. Ska nu in i duschen och duscha bort de sista tofsarna.

Broarna, för alla er som inte visste:
Från norr till söder. Säkert något fel. Kan ni hjälpa mig att rätta? 
Broarna över Fyrisån:
Tunabergskolonin, ”Kolonibron”?
Tunabergsbron (Bärbyleden), Fyrishovsspången, Fyrisvallsbron (Gamla Uppsala gatan), Idunspången, Strandängsspången
Järnvägsbron, Fyrisspången (Fyrisskolan), Luthagsbron, Eddaspången, Haglunds bro (Skolbron)
Järnbron, S:t Olofsbron, Dombron, Nybron, Västgötaspången
Islandsbron, Hamnspången, Kungsängsbron, Vindbron, Flottsundsbron

Musik
Nisse och Matti spelar ”Plinga”. En av Lasses låtar från vår CD: Nils-Erik Sparf och Matti Andersson minns Lars Hollmer, ”Utflykt med damcykel”. 


DAG 15

03.03
Svarar på mejl och tänker: ”Då har jag varit här i 22 dagar”. Min kamrat Dise (mitt stora konsertdragspel) är inne på 10000-låtarsservice hos Karlssons Musik strax utanför Kungsbacka. Jag ligger inne för, strax, 63-årsservice på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hemma i Flogsta sitter min nyinköpta ZOOM H6 (inspelningsmackapär) på sitt stativ (kanske Dragans kusin) och småslumrar. I den finns två hyfsade inbyggda mikrofoner. Man kan koppla till fyra externa. Martin i Sundsvall har två Sennheisermikar jag ska få låna.

Sen ska jag låna ytterligare två mikrofoner för rumsackustiken. Låtlistan håller på att mogna. Själva jaget, musikern, slumrar och mognar för tillfället. När jag och Dise kommer hem, ”då blir det åka av”, som min gamla pappa brukade säga. Det innebar ofta en vild resa i skogen med Emils häst och vagn över stock och sten. Hjulen, på något vis, klev över stock och sten. Ungefär som hjulen på Långbens bil när kan ska nerför berget. Då blir det åka av. Jag längtar.

Dagar när jag inte har något annat inbokat, än en träff med Dise, är underbara.

Vaknar. Klär på mig. Äter frukost strax efter Maggie och Clara. De går runt 07.30 till sina universitet, Maggies Universitet. Maggie Andersson University. Där är hon både rektor, prefekt, postfekt och allt däremellan. Jag är hennes hemmapappa, slav, dragspelare och älskare. Allt i samma person. Clara cyklar till sitt Rosendalsgymnasium, Clara Andersson Rosendal University. Där är hon både elev och lärare samt riskgrupp. I riskgruppen kan vad som helst hända.

Jag borstar tänderna, kollar att dörren är låst, sträcker på mig det där lilla extra och går värdigt nerför trappan till källaren. Där väntar, troget som en hund, Dise. Tillsammans ska vi göra en ny dag. Försöker ofta börja i stillhetens tecken. Något mjukt, något för luften i spelet. Något som får Dise att andas och uppleva smekningar. Sen blir det åka av. Vad hette Emils häst?

”Mi märr ho lunkar fälle me’ 
fast ho så knägelbenter e’
va gör fäll dä?”

Godmorgon!

Nu kallar bingen igen. 

07.01
Jaha. Det blev några sovtimmar till. Drömde att jag höll på att ramla ner från ett tak, femte våningen. Någon fick tag i mig och på något kraftfullt sätt blev jag räddad. Själv kunde jag inte göra nåt. Drömtydning? 

16.00
Johan och Petter är här och fixar med en släkthemsida (Toivainen). Störtmysigt. Jag har dessutom just varit på röntgen.

Jag är från och med idag befriad från skyddsisoleringen. Känns oerhört skönt. Personalen börjar tala i termer av permission och utskrivning. Känner att jag inte riktigt hinner med i omställningarna. Ska jag (Petter och Johan sjunger ”Las Vegas - Martin Stenmark”) verkligen få komma ut ur kryptan? Har jag snart gått igenom alla prövningarna? Tack alla ni som orkat följa mig i mina skriverier från sjukhuset! 

Musik
Oblivion av Astor Piazzolla från Buenos Aires med Matti Ason Band och Johans klarinettsolo!


DAG 16 

06.11
Gerulaitis. Vitas Gerulaitis: ”känd som en av världens främsta tennisspelare under andra halvan av 1970-talet och första halvan av 1980-talet. Gerulaitis, som bäst rankad som världstrea i singel 1978, avslutade sin internationella tävlingskarriär 1986.”

Varför vaknar jag med honom i mitt huvud. Har inte tänkt Gerulaitistanken på 35 år. Och så dyker han upp så här. Oinbjuden. Vad är meningen tro, alla drömtydare?

06.35
Ssk Anna Svensson kommer in och gratulerar mig på min 63-årsdag. Hon smörjer mitt ansikte.

07.29
Hungrig!

18.21
Nu börjar det hända saker. Preliminärt ska jag skrivas ut på fredag fm. Blodvärdena att stigit tillfredställande. Känns läskigt. Har inte varit hemma på 23 dagar. Känns som fem månader. Tur att ni har orkat följa mig. 

Musik
Idag blir det festmusik som hyllar min pappa. Mina föräldrar drev Restaurang Matsgården i Gamla Uppsala mellan 1967 och 1992. 1981 skiljde de sig, men pappa var kvar i 25 år. Där hände det mycket. Höjdpunkten på året var, förutom somrarna, vårarna och höstarna, vintrarna. Skämt åtsido: adventssöndagarna var det julbord med massor av folk.

Det kunde ibland vara tre fulla sittningar på en söndag: kl 12, 14 och 16. Det fanns fyra rum, två där nere och två däruppe. Ibland var det helt hysteriskt med folk. Det kunde vara över 100 på varje våning i varje sittning. 600 pers samma dag alltså. Inte alltid, men det hände.

Men jag satt lugnt vid pianot, och doftade på blommorna. Nej, jag satt som en ryttare vid pianot och försökte fylla stället med Tomtarnas Vaktparad av Kurt Noak, känd från TV. Då gick min pappa igång. Fullt med folk, många som han kände, han var mitt i smeten och tillråga på allt Tomtarnas Vaktparad.

Jag kan se honom komma bärande på ett fat med en stor julskinka med ena handen, visslande, med mig vid pianot och knäppandes med den andra handens fingrarna. ”Känn takten”, kunde han få ur sig ibland och sken som en sol.

Det finns ett ställe i Jolly Caballero som påminner mycket om just Tomtarna och min pappas knäppande. Lyssna vid ca 1.41 in, där bär pappa alltid in julskinkan samtidigt som han strålar, visslar, knäpper och marscherar i takt.

Jolly Caballero är komponerad av Pietro Frosini på, gissningsvis, 1930-talet. Frosini, Dragspelets trollkarl, föddes 1885 på Sicilien men flyttade ca 1905 till USA och jobbade i vaudevillebranchen. På 20-talet började den verksamheten dö ut bland annat p.g.a. Radio och TV. Frosini fick fast anställning på en radiostation där han jobbade flera decennier fram till sin död 1951.

Man hade inte tillgång till så mycket inspelat material, utan musikerna spelade helt enkelt live i studion. Torsdagar var det ofta dragspelspremiärer med Frosini som utvecklade och visade på dragspelets möjligheter utanför den vanliga repertoaren. Det var ofta arrangemang av klassisk musik av olika slag.

Jolly Caballero är en Paso Double. Det är en av de tio stilar man dansar i när man tävlar i latinamerikansk dans. Betyder ungefär ”Glad kavaljer”. Det var min pappa det: en riktigt glad kavaljer.


DAG 17

07.30
Började dagen i all hast. Frukost och sedan iväg till infektionskliniken för inhalation av Pentacarinat som ska skydda mot lunginflammation.

Efter någon timme tillbaka på rummet (=hemma). Mådde dåligt. Trött, snurrig, och allmänt borta. Under några timmar var det osäkert om jag skulle kunna åka hem i morgon. Vid lunch och ett-tvåtiden kom jag dock igen. Ev. var det en allergisk reaktion.

Sista brevet till Dragan
Tack kompis. Du har verkligen ställt upp i alla lägen. Stadig och ståtlig har du stått där vid min sida och burit mina bördor. I morgon ser det ut som att jag ska lämna dig. Vi ses nog aldrig mera. Hur tar man farväl av någon som man vet att man aldrig mera ska träffa? Jag kan bara hoppas att du på din framfart ska träffa och hjälpa många i min situation. Ta det lugnt på det sätt som endast du kan. Var ödmjuk och inlyssnande utan att stövla på med egna sanningar. Jag kommer att sakna dig. Tack!

Dragan jobbar vidare med sitt och jag försöker starta en fortsättning på mitt liv. Exakt hur jag ska sikta vet jag inte, men musiken kommer att finnas där, hela tiden. För mig själv eller med släkt och vänner.

Musik

Nisse och Matti spelar Boeves psalm av Lars Hollmer. Finns på CD:n ”Utflykt med damcykel. 


DAG 18

10.42
Spännande dag. Rond om en stund. Får se vad läkaren har för planer för min framtid. Natten blev dock rörig. Vaknade fyra gånger med blöta och kalla kläder och lakan. Ev. ett resultat av pågående nertrappning av morfin. Får se om läkaren köper den förklaringen. 

13.05
Rond med Mattias Mattsson, min cancerläkare: ”Du har inte dragit på dig någon infektion vilket brukar vara mera regel än undantag. Jättebra tagning vilket innebär att alla blodvärden stiger snabbt med de nya blodstamcellerna. Du har en lindrig GvH som inte är oroande just nu och, avslutningsvis, ingen njurpåverkan. Efter 25 dygn så skriver jag ut dig. Åk hem.” 

 

 

Musik
Den här låten har Johan och jag spelat många gånger i olika sammanhang de senaste 20 åren. Det är ett lite udda och roligt arr av en traditionell polka. Det är den fantastiske Lars Holm från Malmö som tänkt till. Lars var länge lärare på musikhögskolan i Malmö och Köpenhamn. Inte att förväxlas med Lars Hollmer, dragspelaren från Nyvla utanför Uppsala. Inte heller att förväxlas med konstnären Lars Holm som bor bara några hundra meter från Nyvla där Lars Hollmer härjade i sitt hönshus.

Nej, den här Lars Holm bor i Malmö och här laborerar han bl.a med taktarterna så att överraskningar uppstår. Mycket roligt tycker vi som spelar. Här har vi utökat arret med Nisse Sparf på fiol. Lars Holm är nestor för, vågar jag nästan säga, alla dragspelare i Sverige. Han var den förste dragspels/accordeonpedagogen i Sverige som på 60-talet utbildade sig i Tyskland tror jag att det var.

Jag träffade honom första gången i Bollnäs 1982 där han var ledare för en dragspelskurs och jag var i rummet bredvid och höll i en sommarkurs i tvärflöjt tillsammans med Bernt Asplund. En kväll höll Lars en egen solokonsert i Bollnäs kyrka. Fantastiskt fint. Det är ett starkt minne. Klarinettpolkan (i Spotify) 


DAG 19 

11.41
Märklig känsla. Hemma igen. Välkänt men ändå som om det är för första gången. Min helt fantastiska familj med Clara, Petter, Gustav och Maggie cyklade just iväg för att fira min svärmor Anna-Britas 90-årsdag. Johan och Sofia är på Arlanda på väg till Barcelona.

Jag går omkring som pånyttfödd. I en gammal, delvis känd, kropp. Men också märkliga känslor av nytt. Ser mitt eget hem som i ett nytt ljus. Här har jag bott i snart 23 år. Nu känns det som att börja med nya ögon, nya tankar, nya känslor.

Lyssnar på radions P2 hela förmiddagen med Tjajkovskij, Arvo Pärt och andra härligheter med bl.a. störtmysige Eric Schüldt som presentatör. Som en livets gryning. Tack alla som följer mina tankar. Känns oerhört värdefullt. En bekräftelse av livet utifrån. Skulle kännas mycket mera ensamt utan era tankar.

21.50
Mår pest!

Musik
Oblivion betyder glömska. Det är en komposition av Astor Piazzolla som jag spelat i flera olika arrangemang genom åren. Här ett för soloaccordeon. Piazzolla föddes i Buenos Aires 1921 och har fått axla mycket av tangons konsertanta musik från 50-talet och fram till sin död 1992. Han utvecklade tangomusiken med hjälp av jazzharmonik och klassiska influenser till en stil som kom att kallas Tango Nuevo.

Accordeon är ett dragspel med melodibas. Ett vanligt dragspel har dels bastoner samlade inom en oktav som man använder i sina komp på olika sätt, dels ”kopplade ackord”, vilket innebär färdiga dur-, moll-, dur7- och dimackord. Något annat finns inte. Det kallas för standardbas.

Om man har tillgång till ett accordeon (dragspel med melodibas) så öppnar sig helt nya världar. Man har ca fyra oktavers omfång i basen där man har nästan samma möjligheter som en pianist. Basgångar och egna ackordkombinationer. Helt fantastiskt. Och, om jag vill och har en converter, kan jag mitt i musiken, snabbt växla mellan melodibas och standardbas. Converter innebär att jag i samma instrument har båda standarbas och melodibas som jag lätt skiftar emellan. Oblivion Solo


DAG 20

14.32
Tillbaka på sjukhuset. Oerhört trött och tagen. Man vill ha mig kvar här för observation och olika provtagningar. Deppigt värre.
 
Musik
Bråkig musik. Musik som inte gör allt för att gillas. Urhäftig musik. Eller som någon sa: fruktansvärt hemsk musik. Eller tuff? Döm själv. Det är Lars Hollmer som komponerat. Angostura är någon slags sprit. Parallell Angostura i Spotify

DAG 21

10.31
Tack alla fina människor som orkar följa mitt projekt. Det är oerhört värdefullt att ha er med. Stegen känns, om möjligt, lite lättare.

Tänk vilken makalös sjukvård vi har när det behövs. Här på Blodavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala finns mängder med underbara människor som gör allt som står i deras makt för att jag ska stå ut. Det finns ett rum för både mig och min underbara Maggie som sover här hos mig. 

 

 

Maggie sjunger för mig i nattens mörker för att jag skall finna ro. Känner en enorm tacksamhet mitt i det tunga och jobbiga. Och barnen. De kommer hit och sprider sin glädje. Alla mina älsklingar, vilken oerhörd tillgång inte minst i svåra tider.

16.23
Hemma igen. Solen gassar, våren är på gång.

20.29
Kollar på Jerry Williams avskedsshow. Underbart. Sen in i bastun.

Musik
Är det kanske så att en transplantation kan upplevas som en resa på cykel, en cykelutflykt med damcykel? Krokig och dan utan tydligt mål.

Matti: Varför skrev du ”Utflykt med damcykel” i 15/16-takt? Lasse: Vägen var krokig och gropig, då blir musiken krokig och gropig. Utflykt med damcykel av Lars Hollmer. 


DAG 22

Orkar inte skriva.

Jobbigt. 

Allt är jobbigt just nu.

Hörs! 


DAG 23

Lika jobbigt idag... 

Hörs! 


DAG 24

09.32
Bättre idag. Med hjälp av ett piller vaknade jag bara en gång på sju timmar. Lyx!
 
Morgonmusik: Lyssnar och tittar på konsert med musik av Arvo Pärt och Gustav Mahler (första symfonin) på den franska TV-kanalen Mezzo. Så bra. Kristian Järvi som dirigent. Verkar oerhört sympatisk.
 
Kvällstid
Ni anar förresten inte vad mycket alla era hurrarop betyder för mig. Skillnad mellan mörk, ensam grotta dit inget ljus når och ett party på rivieran. Eller en jublande härlig konsert med entusiastisk publik. Livet bubblar under ytan. 
 
Godnatt! 

DAG 25


11.23
Hemma igen efter provtagningar på sjukhuset.
Sjuktaxi i båda riktningarna.
Funkar perfekt.
 
Sitter åter i min tänkarstol.
Ska tänka ut något. 
Allt gott på Er. 

DAG 26

11.27
Så här blev vecka tre med bilder och länkar i händerna på Christian Pedersen (verksamhetschef på Blodcancerförbundet). Tack Christian!
 
13.04
Blev så tagen av minnesgudstjänsten på ettårsdagen av terrordådet på Drottninggatan. Olika religioner går samman kring ett gemensamt budskap om våra liv. Ett kärleksbudskap. Poliser, vårdpersonal och ambulansförare bär ut ljuset till livet. Viktigt med samlande manifestationer i vårt gemensamma samhälle.
 
Myndighetspersoner som kliver fram och tar ett ödmjukt ansvar. Ledare som förstår vikten av att flocken behöver någon som tar tag. Som vänligt men bestämt stakar ut vägen framåt. Tänk att det samtidigt lätt blir så svårt. Att vi så snabbt också blir oense. Ofta kanske om bagateller. Mer kärlek i världen.

DAG 27

Börjar se ett mönster. Kvällar är värst. Jag blir elektrisk, tung, trött, deppig…
 
Musik
Fick en helt ljuvlig uppmuntran av min chef Stefan Nyhem på Skrapan. Den förgyller verkligen min dag. Mats och Morgan spelar The Chicken med Jonas Knutsson på sax. Tack Stefan! 
 

DAG 28

09.45
Bättre idag. Kollar på The Reader. 
 
Senare...
Stora humörsvängningar över dagen. Superjobbig kväll. Blir som elektrisk. Kan inte komma till ro. Kroppen darrar av oro. Usch! Läkaren pratar om antideprissiv medicin. Jag vill inte. 

DAG 29 

Dagens gåta
Filmdag idag igen. The Reader, Den engelska patienten och Schindler’s List har minst två gemensamma nämnare. Vilka?
 
10.16
Tror att jag just såg en bofink utanför fönstret. Lite orange på bröstet. Kan det stämma? Kan egentligen bara skilja på skata och svan …
 
18.21
Alldeles våldsamt tagen efter att ha sett Schindler’s List för andra gången. Vilken film! Ofattbara grymheter men också hopp. Hopp om de goda krafter som finns hos oss alla.
 
Musik
EST, Esbjörn Svensson Trio: ”From Gagarin’s Point of View”. Vilken oerhörd känslighet. Lyssna på hans anslag på pianot. Så finkänsligt och välavvägt. En sån tragedi när han redan 2008 förolyckades. Han blev 44 år och lämnade ett enormt tomrum efter sig. Och allt det fina han skapat. Tack! 

 DAG 30 

Segt här. Känns som att dagar och nätter sniglar sig fram. Stickningar i fötterna och dålig termostat i kroppen. Fryser och svettas fram och tillbaks. Trött hela tiden och orkar nog inte skriva något mer i dagboken...


 DAG 100

Tjenare!

Formen här är bra. Allt går åt rätt håll så här långt. Tremånaders kontroll för någon vecka sedan. Ser lovande ut. Spelar och cyklar. 
 
Stora kramar, Matti.