Gunwor Swenning, ordförande i Blodsjukas Förening Västernorrland har skrivit en insändare som styrelsen också ställer sig bakom
STOPPA STAFETTANDET !
Nu måste utvecklingen vända. Sjukvården är på väg att haverera. Dagligen kan vi nu läsa om sjuksköterskor som säger upp sig och väljer andra yrken. Några som slutar tar även anställningar som stafettsköterskor inom privata företag för att åka runt i landet och hoppa in där det akut behövs sköterskor. Men avhopparna har större möjligheter att välja arbetstider som passar dem själva och de får chans till högre inkomster. Många läkare, såväl inom specialistvården som primärvården, har sedan flera år tillbaka valt samma utväg. Följden är att de allt färre som blir kvar får slita allt hårdare. Det är en ond cirkel som hårt och skoningslöst drabbar såväl de fast anställda som alla patienter här i Västernorrland. För detta händer såväl inom specialistvården som inom primärvården.
Så heder och många hjärtan till alla fast anställda! Vi som patienter behöver kontinuitet, tillgänglighet och delaktighet i vården. Många av oss, såväl kroniskt sjuka som akut insjuknade med allvarliga diagnoser, behöver en fast vårdkontakt. Men det är allt fler som inte får det idag. Dygnets timmar räcker inte till för de fast anställda. Vårdplatserna blir allt färre. Omvårdnaden fallerar i bristen på personal.
Primärvården håller inte måttet. Och det är inte den fasta personalens fel. De är helt enkelt för få. Behöver man en läkare så finns sällan tid då behovet finns och oftast hamnar man som patient hos en ”stafettande”. Ett problem är att det sällan finns tid för patienten att berätta sin version och läkaren ifråga har ofta inte heller tid att läsa i patientens journal. Ordinationer följs inte upp då den stafettande lämnar det tillfälliga uppdraget och drar vidare. Patienten får kanske söka igen för samma åkomma och med samma resultat. Ska det få vara så? Tyvärr är det faktiskt så att många allvarliga sjukdomar missas inom primärvården och många allvarligt sjuka, exempelvis blodcancersjuka, får därför inte rätt vård i rätt tid.
Det tisslas och tasslas i stugorna och det skrivs i debattartiklar och insändare. För alla vet egentligen varför regionens pengar inte räcker till de vårdplatser som behövs och till bra löner till fast personal. Regionens medel som ska gå direkt till sjukvården hamnar till alltför stor del i privata vårdföretag, till deras aktieägare och till lycksökare inom vården. Det kan inte få fortsätta. Utvecklingen måste vända och vi patienter och patientföreningar kan inte göra annat än att påtala de missförhållanden som även politikerna borde ha uppmärksammat, åtminstone budgetmässigt. Men varför reagerar de inte? För det är på politisk nivå som vändningen ska ske. Något parti ropar på förstatligande av vården men inte på vilket sätt det skulle kunna förbättra vården. Det är fotfolket i våra sjukhus vi ska värna, hylla och hjälpa. De måste bli fler och även ges tid till att ta emot patienters berättelser, behandla, vårda och följa upp.
Gunwor Swenning ordf. Blodsjukas Förening i Västernorrland