Vid cancerbeskedet

Beskedet om att din närstående fått blodcancer eller annan allvarlig blodsjukdom kommer oftast som en chock. Dessutom är det vanligt att man tidigare inte ens hört talas om den sjukdom som drabbat den anhöriga, vilket gör det ännu svårare att veta hur man ska (re)agera. Det är dock helt normalt att känna sig rädd, ensam, orolig och förvirrad. Men som anhörig känner man oftast att man ska finnas där för den drabbade. Man lyssnar inte på de egna reaktionerna eller ger dem inte utrymme. I chock kan man inte tänka klart och kan ställa frågor som man efteråt kan tycka var dumma. 

Behovet av information är stort, både vid och efter diagnostillfället. Varken den sjuke eller närstående är mottagliga för allt som sägs. Därför är det viktigt att inte behöva fråga utan att diagnos och annan information levereras med stor tydlighet, både muntligt och skriftligt. Att leukemi är cancer är inte självklart för alla. Att cytostatika är kemoterapi är inte heller alltid känt. Be läkaren om att skriva ned namnet på den specifika blodcancersjukdom som din anhörig har drabbats av. Orden är svåra, ofta okända eller utan betydelse för vanliga människor. Be om en tydlig förklaring när det gäller orsak, konsekvenser, behandling, risker, biverkningar av läkemedel, be om tips om kost & motion.

När en vuxen får sin diagnos är man inte alltid med som närstående när beskedet ges. Hur som helst lockas många anhöriga av att leta efter information på Internet för att dämpa oro och ångest, vilket kan ha sina nackdelar. Informationen kan vara direkt felaktig alternativt gammal. Det bästa råd vi kan ge är att hålla sig till tillförlitliga källor som 1177 Vårdguiden med experter inom området som har skrivit informationen. Förhoppningsvis kan de ge svar på några av de många frågor som ofta uppstår vid ett besked om att någon man håller kär drabbats av blodcancer eller annan allvarlig blodsjukdom. 

Dessutom kan närstående ha frågor som de inte vill ställa när den sjuke är med. Be om en tid med läkaren en av de närmaste dagarna efter beskedet för att stämma av alla era funderingar. Om läkaren inte har tid finns det erfarna sjuksköterskor att prata med. Fråga om att få en kontaktsjuksköterska, det är din anhöriges lagliga rätt som cancerpatient. Be om att en kurator och/eller en psykolog är med när ni får information. Dessa behöver sedan träffa er igen efter ett par dagar, nya frågor kommer upp och behöver besvaras och bearbetas. 

Tänk även gärna på att man som närstående kan ha möjlighet till 100 anhörigdagar och rätt till 10 ”krisdagar”. Be kuratorn om hjälp. Sjukskrivning är en självklarhet, och vid oklarheter går det alltid att kontakta Blodcancerförbundet. Vi lovar att vara behjälpliga i den mån vi kan!