Nytt blogginlägg - Vid sidan av...
Stort tack till Karin för ännu ett insiktsfullt och vackert bidrag till blodcancerbloggen Vid sidan av... som kommit att handla om att försöka hantera en närmast obeskrivlig sorg
I början av maj var jag på vad som kallas för Lia, lärande i arbete. Jag studerar som jag säkert skrivit till Vårdadministratör och det var dags för min första praktik. Jag valde att vara på vårdcentralen i Valdemarsvik, jag tänkte att jag tar det tråkigaste först och nåt roligare nästa gång. Men jag bedrog mig, att sitta på en vårdcentral långt ifrån en stor akutmottagning var riktigt roligt!
Men det jag skulle berätta om i detta inlägg var att jag vilade lite från att vara mamman utan ett barn. Det var aldrig någon som frågade mig om jag hade barn och det var inget jag berättade om heller. Jag fick under 3 veckor vara glada Karin, utan några bekymmer i världen förutom covid-19.
Det var en konstig situation på sitt sätt. Där satt jag med min tatuering som ingen frågade mig om, men utan att vara vare sig barnlös eller barnfri. Jag vet inte om det så det är numera, att man inte frågar i onödan. Kanske vet folk att det kan vara en “can of worms” om man frågar, men samtidigt är det väl en sådan social grej som folk frågar?
Oavsett vilket, det var både behagligt och konstigt att vara så långt borta ifrån sorgen. Givetvis var han ändå med mig, jag kunde se honom sitta på bordet och dingla med benen. Men jag hade ändå möjlighet att koncentrera mig på det jag skulle göra och jag mådde bra i det. För att sedan komma hem till min sambo på helgerna och falla ner i sorgens djupa hål igen.
Nästa vecka, 28e maj, fyller Mika 5 år. Hur firar man ett barn som inte längre finns. Firar man? Eller hedrar man? Vi kommer samlas och äta tårta, för att sedan gå till hans grav. Men det kan ju inte bli som det borde vara när ens barn blir 5. Tänk vad stor och klok han hade varit nu, kanske tappat sin första tand som min väninnas 5-åring gjort? Eller lärt sig cykla utan stödhjul? Hur ska jag någonsin kunna bortse ifrån den sorgen, med allt “första” som jag aldrig får uppleva med honom?
Du är bara en sten i havet det är inte värre än så
Så, så, så, vad var det ni sa? vad var det vi sa
Det kommer bli bra, det kommer bli bra
Senast uppdaterad 30 juni 2020
Fler nyheter
Blodcancerförbundet medverkar i Ekot
Ekot tog i går upp i sin lunchsändning att Folkhälsomyndigheten inte har svarat på den kritik vi och många andra patientorganisationer har framfört angående vaccinationsprioriteringen. Du kan lyssna på inslaget där bland annat vår ordförande Lise-lott Eriksson intervjuas och höra hur Folkhälsomyndigheten ställer sig till kritiken.
Läs mer
Blodcancerförbundet medverkar i podd
Vår ordförande Lise-lott Eriksson medverkar i det senaste avsnittet av Sjukvårdspodden.
Läs mer
Viktiga insikter från Patientriksdagen
Under patientriksdagen arbetade Blodcancerförbundet tillsammans med företrädare från över trettio organisationer fram förslag på hur patientens roll kan stärkas. Diskussionerna och förslagen har sammanfattats i en rapport som nu finns tillgänglig för alla att ta del av. Vår förhoppning är att den ska bidra med kunskap, inspiration och stärka patienters röst ytterligare.
Läs merAlla nyheter